Bisarrt samtal med vit-makt representant
Jag hade nyligen en diskussion med en herre som tveklöst var del av vit-makt rörelsen eller âpro etnisk svenskâ som han sjĂ€lv uttryckte det. Denna ideologi Ă€r givetvis inte förenlig med min egen vĂ€rldsbild, men jag funderade pĂ„ hur dennes stĂ„ndpunkter kring kultur och svensk identitet sĂ„g ut. Min förhoppning var ett produktivt samtal, men det blev det inte.
Han skickade en chatförfrĂ„gan till mig igĂ„r kvĂ€ll och stĂ€llde nĂ„gra frĂ„gor. Det slog mig först som underligt, men efter att ha slagit ett och ett ihop förstod jag att han hade följt nĂ„gra kommentarer jag skrev tidigare igĂ„r. Han beskrev sig sjĂ€lv som âförkĂ€mpe för svenska och svensk kulturâ, och nĂ„vĂ€l, jag Ă€r vĂ€ll vad man skulle kunna kalla kulturintresserad. SĂ„ jag valde att frĂ„ga mer specifikt om dessa Ă€mnen.
Lustigt nog verkade han sjĂ€lv ha svĂ„rt att greppa sitt modersmĂ„l, karakteriserat av dĂ„lig stavning, nĂ€stan helt avsaknad av skiljetecken, och en mĂ€ngd andra grammatiska felsteg. Han beskrev Ă€ven svenska som nĂ„got ursprungligt, och ârentâ till skillnad frĂ„n engelska. Jag kan vĂ€ll tycka att det Ă€r nĂ„got ironiskt, det kanske stĂ€mmer för fornsvenskan, men inte för nysvenska med sina mĂ€ngder med tyska lĂ„neord och nedbrutna grammatik.
DĂ€refter kom vi till svensk kultur, nĂ„got jag sjĂ€lv vurmar över. Men istĂ€llet för att tala om matkultur, hantverk, eller muntliga traditioner kom det nĂ€stan att enbart handla om etnicitet och âvithetâ, och nĂ€r jag Ă€mnade byta riktning pĂ„ konversationen fick jag en ogenomtrĂ€nglig textvĂ€gg om folkutbyte, woke, och folkmord. Det enda konkreta exemplet pĂ„ svensk kultur denne man kunde bistĂ„ med var runor, men han verkade inte förstĂ„ riktigt vad runor Ă€r för nĂ„got. Efter att ha svarat att: âI grund och botten Ă€r futharken ett alfabet, Ă€ven om det tydligt haft en mystik och laddning under forn- och medeltiden.â Fick jag svaret: âJag pratar om RUNOR, inte nĂ„n furhark, LOLâ.
Hur kan man rimligt bemöta mÀnniskor som har en sÄ annorlunda vÀrldsbild och Àr sÄ pass konspiratoriskt lagda? Att ignorera dem Àr ju en möjlighet, men leder inte det till att de bara stÀrker sin egen sjÀlvbild?