Ni som ger upp vid första motgången, varför?

Jag arbetar som säljare inom telekom och hjälper dagligen kunder med saker de hade kunnat lösa själva om de bara hade tittat/läst/begrundat/utfört.

Jag tror på intet sätt att dessa människor är mindre intelligenta än vad jag är, bara defatister. "Det är ingen idé att ens försöka för jag förstår mig inte på sådant här" Men varför?! Om frysen klappade ihop tror jag inte att de skulle sitta där med händerna i knät och vänta på bättre tider. Nej, de skulle agera. Kanske inte som vitvarureparatör men definitivt för att rädda sina matvaror. Eller spiller apatin över till sådana saker också? Jag bara undrar.

Ger ni upp om banken skickar ett efterkrav på 50'000 på kreditkortet också eller skulle ni försöka reda upp händelsen? Jag behöver inte ha läst till civilekonom för att vilja lösa den situationen. Jag vet inte vad som har hänt men jag vill lösa det.

Denna totala passivitet stör mig. Attityden att "det är någon annans ansvar att lösa MITT problem" stör mig. Det är förvisso ofrånkomligt ur ett kundserviceperspektiv att behöva hjälpa människor, men att behöva hjälpa människor i vuxen ålder läsa en instruktion...

Man kanske inte har ett intresse av produkten eller tjänsten i sig men man vill att den ska fungera. Så varför googlar man inte problemet och försöker hitta en lösning?

/raljerande