[Seriös] Min fästmö har drabbats av känslor för en annan man och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Godmorgon Reddit. Jag skriver detta med tårar i ögonen och en smula i affekt så jag ber på förhand om ursäkt för oklarheter och osammanhängande meningar.
Hon var på affärsresa för en dryg månad sedan och när hon kom hem så kände jag bara att det inte var någonting som inte stämde. Jag kunde inte specifikt identifiera vad det var men hon var lite väl förtegen om hur hennes resa varit och hon behandlade sin mobiltelefon på ett sätt jag inte sett under våra sex år tillsammans. Vi har varit särbos och söker efter en lägenhet så vår situation är långt ifrån optimal men det har ändå på något sätt gått framåt.
Jag gjorde en otroligt dum sak i förra veckan och kollade i hennes telefon och där såg jag ett namn hon aldrig nämnt. Jag klickar in på konversationen och scrollar snabbt uppåt för att se en kontinuerlig konversation med mycket "love you" och hjärtan som flög fram och tillbaka. Blir naturligtvis förkrossad men håller masken och tänker att det här en helg-grej som blåser blåser över.
Det är nu jag blir den person och partner som jag absolut inte vill vara. Innan hon var iväg på den här affärsresan var hennes status i whatsapp nästan alltid "sågs för 10 timmar sedan" och det var när vi hördes om jag kunde köpa en flaska vin på väg hem eller något sådant. Nu är det oerhört frekvent och jag vet att det är han som hon kommunicerar med.
I tisdags så klarade jag inte att hålla det inom mig längre så jag sade rakt ut att jag kollat hennes telefon och vad som pågår. Hennes svar var i korthet att hon drabbats av denna mannen isolerat från vår relation och att jag typ läst hennes dagbok, vilket jag köper rakt av. Hon förstår varför jag gjorde det. Trodde att det skulle bli skrik och gråt och det var väldigt lugnt och sansad diskussion. Hon avslutade med ord som "men jag vill ju att du ska vara pappa till mina barn" och att hon älskar mig.
Rent rationellt förstår jag ju att en person är en egen individ med känslor, drömmar och passioner som kan få starka känslor för en annan person. Det jag inte riktigt kan acceptera är att leva ut dessa i den utsträckning som hon har gjort. Det hör till saken att den här mannen är gift och har två små barn.
Under veckan har vi inte haft mycket kontakt för att hon har bett om utrymme för att reda ut det här, vad det nu är hon behöver reda ut. Men igår så ringde jag henne bara för att säga hej och måhända på något märkligt sätt visa att jag fortfarande är där och det var då det brast. Jag stod utanför jobbet och fulgrät på parkeringen samtidigt som jag kunde höra henne säga "jag älskar dig, jag älskar dig så mycket" hela tiden utan att kunna säga något tillbaka. Hon ber mig om mer utrymme nu för att hon måste få rätsida på hur hon ska klara upp den här situationen. Nackdelen är ju att jag, som Orup sjöng i sången Stockholm, sitter och väntar just på ingenting alls.
Jag vet att hon pratar med honom fast hon ber mig att ge henne utrymme. Jag vet inte varför hon inte även säger till honom "men nu får du inte höra av dig på X tid för att [...]". Jag förstår inte vad det är hon vill reda ut med sig själv. Fortsätta att leva med mig? Hoppas att han lämnar sin familj, att hon lämnar sin familj dvs mig? Hoppas att hon får ett jobb i hans stad? Att han flyttar hit? Att välja honom eller mig?
Det ska sägas att det här är kvinnan som jag vill leva och bygga mitt liv med. Som jag vill dö med. Det som är döden för min själ är att jag "väljs" och att valet inte är mitt att göra. Det ena valet jag kan göra är att antingen vänta ut detta och må som en påse fotsvett under tiden i hoppet om att det blir vi. Jag vet att det innebär att vi kommer att börja om från noll igen med förtroende och kärlek men för mig så är hon värd det. Det andra är att säga "jag klarar inte av att vänta" och lämna henne så fort som möjligt. Om det är av intresse är vi mellan 35 och 40 år gamla.
Vad i helvetes jävlar ska jag göra för just nu så sitter jag och slår hennes telefonnummer om och om igen utan att trycka på den gröna luren.