Jag har fått en ovanlig genetisk åkomma - Hjälp mig r/unket!
Allt började för ett par veckor sen, när det var som varmast i landet, det var över 28°C i lägenheten och jag var helt utslagen. Det var i var fall där det begynte. Jag blev törstig, och det spelade inte någon roll hur mycket vatten jag drack, strupen förblev lika torr ändå. Jag drack tiotals liter dagligen och ingenting tycktes hjälpa.
Efter påtryckningar hemifrån ringde jag upp 1177, men fick det vanliga snacket ”förmodligen bara uttorkning” ja, ni vet. Så där låg jag vaken mitt i natten och mådde skit. Jag var törstig, arg och fullkomligt utmattat. Jag gick i min sömnlöshet ut till köket för att hämta en kylklamp, och när jag istället öppnade kylskåpsdörren fick jag syn på den; en smaragdfärgad burk som rent av viskade till mig. Som på instinkt fattade jag den gröna behållaren, öppnade med ett förföriskt pff och förde den till mina läppar. Det var fan den godaste öl jag någonsin druckit.
Efter att det underliga ruset kommit över mig och jag åter kunde tänka tog jag igen en titt på burken, ”Tuborg Grøn” stod det i feta grön-vita bokstäver. Jag hade inte köpt den, jag hade aldrig ens druckit en sådan öl i hela mitt liv. Men lika underligt som den mystiska ölburken insåg jag att jag för första gången på evigheter inte var törstig. Sedan blev det bara värre…
Under den kommande veckan fick jag vad man kan kalla för episoder, luckor i tiden som jag inte kommer ihåg. Jag satt vid mitt skrivbord en morgon, och helt plötsligt var klockan tolv, min dator var avstängd och framför mig stod en stor skål med saltlakrits. En annan dag åt jag frukost, för att i nästa ögonblick stå på ICA med en kundvagn full med folköl, korv och rågbröd. Det som fick mig över gränsen var det jag fann i duschen. Jag undersökte något som såg ut som en svullnad på vänster skicka, men insåg att det var något betydligt mer permanent. Jag hade helt omedvetet åkt till grannkommunen och fått en liten Dannebrog tatuerad på ett bra konstigt ställe.
Jag gick omedelbart till vårdcentralen, och blev med hast rusad till en läkare. Jag satt hela förmiddagen och gjorde tester för uttorkning, kolmonoxidförgiftning, diabetes, m.m. men alla värden såg ut som de skulle.
När jag nämnde de konstiga varorna jag köpt fick min läkare genast något mörkt i blicken och undrade om det kunde röra sig om något ärftligt. Han var vag men insisterade att jag skulle göra ett DNA test, det kunde hjälpa diagnostiseringen menade han.
Efter ytterligare några dagar blev jag uppringd, och med en darrande stämma bad läkaren att jag borde ta med mig någon. Väl inne stod läkaren likblek och bad mig att sätta mig, han vred på sin datorskärm för att visa mitt resultat, och informerade att det inte finns något känt botemedel…
Jag sitter nu med beskedet i hand och är helt desperat, r/unket, vad ska jag ta mig till?