Min madma-granne är vaken, igen.

Dom dansar där uppe fast klockan är tolv,

då slår det mig

mitt tak är min grannes golv.

Nils Ferlin skaldade detta (parafras, jag är för trött för att googla), inte jag. Jag vaknade kvart över fem på morgonen av att den FUCKING PUNDAREN ovanför mig skrek i cirka tio minuter, sen blev det tyst, en stund. Sen började han morra, skratta hysteriskt och nu, kvart i nio på morgonen, möblerar idioten om. Igen. Släpande möbler, höga skrik - "INTE DÄR!" och några oförväntade dunsar då och då.

Mannen kom igen, du bor i ett enda jävla rum (plus kök, hall och badrum). Såvida du inte är matematiker med kaleidoskopkomplex så finns det bara X antal konstellationer av möblemang, och du försöker tydligen hitta en kvantmekanisk genväg! Eller så är du helt enkelt bara hög som en skyskrapa. Cred och kudos dock att du mumlar "hej" om vi möter varandra i trappan. Det finns något gott i alla människor, men bestäm dig var din helvetes jävla soffa SKA STÅ!

Alltså, om du vill köra som du gör så är det okej, men vaffan. När jag måste höja volymen i mina hörlurar till hundra medan jag slår ihjäl sneaky snakes i Trollpatchen är måttet fan nästan rågat.

Och nu flyttade du din fucking säng. IGEN!